håhå jaja

There now, steady love, so few come and don't go
Will you won't you, be the one I'll always know
When I'm losing my control, the city spins around
You're the only one who knows, you slow it down
/The Fray

Jag vaknade av att mobilen ringde. Det var Lena på City som skulle intervjua mig och hon frågade mig om hon störde och jag sa nej men hon skrattade till och jag tror hon visste att hon väckt mig. Anyway. Jag babblade på som vanligt. Hon skrattade åt mig flera gånger som hon brukar göra. Jag förstår inte vad det roliga var men det lär vi ju få se nästa vecka. Jag framställs lite som en pajas i de där "artiklarna". Well, jag har själv gått med på att vara med så det är väl en sak jag får ta. Jag tror jag överlever, trots allt =).

När vi var färdiga och jag lagt ner min mobil i väskan igen (jag vet inte varför jag la den just där men...) så sa jag högt för mig själv med den gnälligaste rösten ni kan tänka er; "ooooh vad tidigt de väcker miiiiig, varför gör de deeeeeeet?!" (klockan var 11.40). Och efter en stund så sa jag "jag trodde det hade blivit onsdag idag och att jag hade missat tisdagen" med en ledsen röst, såklart. "Jag blev ju rent förkrossad". Sen skrattade jag åt mig själv och förstod varför jag framställs som en pajas. Jag är ganska pajas-aktig. Jag menar, jag pratar högt för mig själv och säger sjukt skumma saker... Ibland frågar jag folk om de pratar högt för sig själv när de är ensamma för att liksom se om jag är normal eller om de är lika konstiga som mej. Men jag är tydligen inte normal.

När Micke piercat sig i tungan så kunde han inte prata. En av de första dagarna frågade jag varför han pratade sämre än han gjorde dagen innan och då svarade han att han inte träffat någon att prata med så han var lite otränad i tungan med snacket. Då sa jag "prata högt med dig själv då! det hade jag gjort". Han tittade på mig och skakade på huvudet. Saken är ju den att jag inte bara pratar med mig själv när jag behöver träna upp mitt tal utan varje gång jag är ensam. Antingen sjunger jag eller så pratar jag, för att bryta tystnaden liksom.

Jag har aldrig påstått att jag är normal och det är nog tur för ingen skulle tro mig ändå. Jag är konstig och att jag pratar med mig själv är bara en av mina konstigheter som jag har för mig.

ibland kan jag undra om folk brukar gapskratta när de är ensamma och tittar på tv. jag gör det men jag räknas inte som folk ju.

Låttexten har förresten inget med mina skumheter att göra. Eller jo. Det har lite att göra med att jag trodde jag missat tisdagen och det hade faktiskt varit förjävligt. Jag hade faktiskt blivit förkrossad. Sen kan man ju diskutera hur normalt det är att "missa" en hel dag om man inte ligger i nån slags koma eller nåt.



image15

Soldag

man blir ju inte av med söndagsångesten för att man har sommarlov, precis. jag vet inte varför och jag vet inte om någon alls vet varför, men söndagar blir liksom de dagarna man bestämmer sig för att plugga på. söndagar är duktighetsdagar. Då ska man bara göra massa nödvändiga saker, sånt som verkligen måste göras och fast man vet att denna dagen kommer en gång i veckan, fast man är förberedd på att den kommer så finns det ingenting som stoppar ångesten. Det finns alltid någonting som verkligen måste göras och det finns egentligen ingen bättre dag än söndagen att göra de grejerna på men hela namnet "söndag" är liksom laddat till tusen.

jag verkligen avskyr att vara hemma på söndagar. jag hjälper gärna till med andras måsten men mina egna vill jag inte ha att göra med. måste man inte plugga så måste man städa, tvätta, diska, måla staketet, tvätta bilen, jobba ja, you name it.

inte ens tv-tablån bjuder på nåt kul.

det finns bara en sak som är bra med söndagar och det är att vakna tillsammans med den finaste som finns. det är verkligen guld värt!

och det värsta med söndagarna är inte alla måsten som ska göras, utan det är när man måste lämna den finaste som finns. det är jobbigt vilken dag somhelst.


now i just want you to know,
how i'm touched deep in my soul
just being with you.
/Corinne Bailey Rae


image14

Baaaaah!

jamen dra åt helvete då. I won't follow.


image13

jo nu tänker vi på det jobbiga

känner mig sjukt löjlig när jag säger att jag vill rymma. haha men det är ju faktiskt så.





det är ju så

:(



och så kan jag inte ha det.


image12

Studs i dojan

image11


jag har studs i dojan! yeah. palla tänka på jobbiga grejer. okej att de dyker upp lite då och då i huvudet, det är ju bara naturligt men någon måtta måste det ju vara! inte sant? :) JO!

haha jag hade en hemsk dröm inatt. min pappa var alkoholist och hela min familj misshandlade mig och vi skrek på varandra hela tiden när vi satt och åt middag. ah jag kan inte berätta allt det var bara rörigt liksom.

waaah idag är det torsdag och det tycker jag om. jag tycker tiden ska få stå stilla ikväll. fast nej. när man har det bra så ska ju sjäääälvklart tiden gå snabbare. det tycker jag är dumt för det är ju då man vill vara kvar där man är. ah.

Det regnar. Farmor, är du ledsen?

Jag saknar min farmor nåt så fruktansvärt. Och jag blir så sjukt ledsen när jag tänker på att hon faktiskt inte fått se mig ta studenten, hon får inte se några av mina kusiner ta studenten, inte min bror heller. Inte får hon träffa sina barnbarnsbarn, inte träffa våra pojkvänner och flickvänner.

Det var farmor som såg till att vi träffades oftare än vid de gamla vanliga högtiderna som bl.a julen, födelsedagarna och påsken. Det var hon som lagade den allra allra bästa spaghetti med köttfärsåsen och det var hon alltid hade massa saker att plocka fram och berätta en massa om. Det kunde vara alltifrån fotografin till rabattkuponger från andra världskriget. Vi satt på balkongen och spelade antingen svälta räv eller la patiens.

Det är nåt skumt med det här, för hon finns inte längre och det är inte så det ska vara. Det var ju hon som skulle leva i typ hundra år.

Det var hon som kunde konsten att gå farfar på nerverna men ändå vara så underbart älskad av honom. Det är äkta kärlek. Farfar är inte farfar utan henne. Vet du, han röker nu tillochmed. Det är inte för att göra dig arg, Farmor, det är mer för att det gör så jävla ont utan dig.

En gång när jag var liten så lurade jag henne att jag hade fått glasögon. Jag tog på mig ett par glasögon utan glas men hon gick på det för en stund ändå. Vet du, farmor, jag har glasögon på riktigt nu.

Det är ju faktiskt inte så att jag är ledsen bara för att hon inte får vara med på allt det roliga, det är för att vi inte får vara med på alla hennes gamla roliga grejer.

Det var du som alltid hade klokast svar på allt.

Men det var du och jag som grät för att du inte visste vem jag var sist vi sågs.




image10

Sunshine

I hold you in cupped hands
And shield you from a storm
Where only some dumb idiot
Would let you go

/Keane


Äntligen! :) Det är typ allt jag har att säga. Eller ja nästan.

Annars är allt faktiskt helt okej tror jag. Men jag längtar efter att få jobba, hur illa det än låter. Jag kanske har bajs i huvet? Vem vet liksom.

RSS 2.0